Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. November 1894—Oktober 1895. Af Emil Svensén - John Ericson - Jöns Rundbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han sig till den vänstra flygeln inom det då
framträdande landtmannapartiet, inom hvilket han ifrigt
arbetade för kommunal rösträttsreform och andra steg
i demokratisk anda. Jämte Arvid Posse och Emil
Key blef han snart en af partiets ledande män och
tog en viktig del i afvisandet af de Abelinska
här-ordningsförslagen vid 1871 års båda riksdagar,
äfvensom i de förhandlingar, hvilka ledde till 1873 års stora
kompromiss i grundskatte- och försvarsfrågan, och var
ej heller overksam under den mycket omtalade
»konstitutionella konflikten» mot den Bergströmska
ministären år 1874. Stort och allmänt blef därför
uppseendet, då han af rent privata orsaker vid 1875 års
val frivilligt drog sig tillbaka från riksdagslifvet. Efter
åtskilliga års mellantid hade han under äldre år
växelvis plats i båda kamrarne, men uppnådde aldrig sitt
forna inflytande, och såsom kunglig förtroendeman
och landshöfding i Jämtland hade han väl äfven i
åtskilliga stycken modifierat sin ungdoms demokratiska
åsikter.
Mycket mera betydelsefullt, att ej säga ödesdigert,
var åter det inflytande, som under en för vårt
samhälles hela utveckling viktig period öfvades af Jöns
Rundbäck (död d. 29 okt., 65 år gammal). Under
sin nära trettioåriga riksdagsbana, först inom
bondeståndet och sedan inom andra kammaren, fick han
rikt tillfälle att visa prof på sin begåfning och
arbetsförmåga, och användes äfven af det stora
landtmannapartiet i viktiga och maktpåliggande förtroendeuppdrag.
Inom partiets styrande råd gick han vid kritiska
tillfällen ofta sina egna vägar. Kanske förtröt det
honom att ständigt förblifva den andre eller tredje, där
han trodde sig själf om att att vara den förste, och
kanske tillät honom aldrig hans starka själfkänsla att
inse, i hvilken grad detta var hans egen skuld. Varnad
genom disciplinära förflyttningar från viktiga utskott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
