Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. November 1894—Oktober 1895. Af Emil Svensén - Fredrik Teodor Borg - Isidor Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit det i så hög grad som Borg. Med sanning
kunde det sägas om honom, att han ännu under
hvit-nade lockar hade alla sin ungdoms illusioner i behåll.
Ännu trots allt stod han orubblig i sin fasta tro på
frihetens och rättens slutliga seger, medan så mången
af hans unga dagars stridskamrater sviktat eller svikit.
Svika kunde ej han, och under ett långt lif har han
alltid vetat att hålla sin sköld blank och ren. Denna
världens vise logo ofta åt den oförbätterlige optimisten,
hvars rosenröda radikalism aldrig kunde lära sig att
kompromissa bort en ö fver tygel se; och väl medgåfvo
äfven hans varmaste vänner, att denna optimism
stundom kunde taga sig något naiva former. Men med
åren glesnade vedersakarnes krets allt mera, och under
hans sista år böjde sig hans fiender ej mindre
aktningsfullt än hans vänner för den bergfasta
framtidstrons, den orubbliga öfvertygelsens och den omutliga
rättskänslans man. En ny tid kommer, som ej längre
rätt förstår hvarken hans idealer eller hans illusioner;
och kanske skall det om den tidens män med lika
stor sanning kunna sägas, att denna världens barn äro
visare än ljusets barn i sitt släkte. Men en dag skall
det erkännas, att ett ädlare släkte sällan lefvat än det,
som fick sin andliga prägel af 1848 års rörelser, och
det släktet har kanske ej ägt mången så typisk
representant som Borg. Med honom är det, som om
en hel tidsålder stege ned i grafven.
I åtskilligt hans like, i mycket annat hans
motsats var Isidor Kjellberg (död d. 11 mars, 54 år
gammal), den bistre republikanen med de grofvulna
laterna, som aldrig sparde på huggen och aldrig lärde
sig att skräda orden, men under hvars skrofliga yta
likväl dolde sig ett hjärta af guld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
