Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gröngöling. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stick i stäf mot den förnämhet, den raffinerade
sub-tilitet och imponerande trötthet, som nu var på modet
i litteraturen och var så förtjusande, sade alla, att de
inte kunde begripa, hur de velat lyssna på så där
nervlösa, på sak gående toner som för tio år sedan.
Att börja med skämdes han, där han låg. Han
föreföll sig själf som en dum, glosögd oxe, barn af
en sämre ras, hvilken någon gång i en dimmig
forntid velat förbättra det bestående tillståndet på ett
brutalt, klumpigt sätt genom att tala om precis, hur
världen var och visa harm öfver det.
Kan man tänka sig något taktlösare egentligen!
Världen var ju som hon var, och människorna voro
som de voro, och det hela var just som det kunde
och ville vara, och det själsförnäma visade sig uti att
icke röra ett finger vid saken utan låta allt ha sin
gång och på sin höjd söka rädda de smulor af lugn
och skönhet — d. v. s. det som minst var berördt af
forntidens nyttighets- och upprifningssträfvanden —
hvilka kunde finnas kvar för högre stående andar.
Han fick plötsligt ett nytt ljus öfver all sin
friskhet och unga kraft, det var minsann icke något att
sturskas och svälla invärtes öfver, som han onekligen
gjort, när han först kom hem. Det var att kufva,
dämpa, omrikta och lära sig förstå på nytt, om han
någonsin i världen skulle bli något. Guds död, hur
skulle han få den där tonen och synen, man nu
uppträdde med, han som var så enkel, så rät och slät
som farmors nattmössa i sina begrepp och sin stil,
som hatade det, som tagit sig rätt orättfärdigt och
älskade det, som icke fått rätt, bara för att det icke
fått rätt — och som dyrkade de stora fraserna frihet
och jämlikhet ursinnigare än någonsin. Som ropade
i sin själ: Ned med tyrannerna, ve eder I fariséer,
se hit godt folk, det här är vrångt och rasande och
falskt — jag skall visa det för er, ty ni tycks ju icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
