- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1897. Tjugufjärde årgången /
16

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gröngöling. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sund, enkel lifsbild i hans gamla kraftiga stil med
fattigt folk, som talade vanligt om vanliga saker och
lifvet som hägrade i enkel totalitet i bakgrunden och
kastade skärande eller vemodsfullt ljus öfver taflan.

Den biten antogs af vederbörande
tidskriftsutgif-vare, ehuru man icke uttryckte vidare entusiasm. En
smula gammalt — men läsbart.

Han kunde icke se annat, än att han i dessa
små saker lagt all den diktarkraft, den
uppfattnings-skärpa, som förr gjorde honom så »lofvande».

Hade han förlorat något af den naiva tro, som
gaf hans alster omedelbar styrka? Eller hade man
blifvit likgiltig för det, han hade att säga?

På våren hade han kommit, och sommaren
anslog han till att samla intryck, förbereda sig till ett
arbete, som skulle sjunga och koka af gamla
sanningar och med ett slag göra honom åter bemärkt. Väl
kiinde han förtjäna sitt bröd utan detta, men han hade
aldrig betraktat sitt yrke som mål utan som medel
att lära känna det lif, han ville skildra. Och om han
än fått erfara dessa år, att arbetet är karl till att sluka
sin man och icke tål en half själ, så hade
diktar-lusten nu vaknat i all sin obändighet, och han tyckte,
att han måste stå eller falla med utgången.

När hösten inträdde, gick han där upphetsad och
trött. De gamla vännerna kommo hem och förde
unga med sig, nya namn som lyste i boklådsfönstren
och på Blanch och i gropen. Alla hälsade
kamrat-likt och vänligt, men ingen häntydde till hans litterära
planer. Trodde de att han öfvergifvit dem?

Så småningom märkte han en tydlig
frontförändring långs hela linien. Man talade nästan
uteslutande om de unga, de nya, som kommit med lättande,
befriande toner, kommit med mer skönhet och mindre
fraser, lekte för att leka och gaf tusan i, hvad som
existerade eller icke existerade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1897/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free