Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gröngöling. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än föll nästan en tyngd öfver honom vid att
uppdaga sig själf — han afundades dessa mjuka,
smidiga talanger, som kunde inlägga godhet och skönhet
i allt. Än vällde det fram som en skummande våg i
hans själ: Opposition är jordens salt, lifsvärderaren,
lifsprincipen! Disharmoni är högsta lif!
Och ändock fanns det stunder, då han klart och
stilla fattade diktningen som en värld för sig och
förstod dem, som sutto på tinnarna af templet, ägde sig
själfva, voro nog, hade nog, starka, fria, glada som
gudar. Dem bekymrade det föga, att allt var ett i
tusen bitar sönderrifvet Gudsbref, som aldrig kunde
hopsättas. Han älskade denna frihetens verld.
Men han kunde icke stanna där. Det förvända,
det grymma, det orättvisa tog honom med hull och
hår, ned måste han, ned till jorden, där man slogs
och blödde.
En dag på våren såg han i boklådsfönstret en
nyutkommen roman af en känd yngre författare.
Boken hade bebådats men ännu icke hunnit anmälas.
Hoffberg köpte den och satte sig i Humlegården
att läsa.
För en diktare är det ofta en spännande känsla
att öppna en ny modern bok. Han halft fruktar,
halft hoppas att igenfinna sitt eget jag. Gör han det,
så blir det en orolig förnimmelse af att icke hafva
sagt det själf, att mer väntas, mer är i annalkande
utifrån af det han och ingen annan skulle gifva. Och
det drifver honom till skrifbordet i nervöst
alstrings-begär. Gör han det icke, så grips han af en kylande,
sammansnörande, egendomlig tomhet, som stode han
inför ett hemlighetsfullt område, slutet för honom,
kanske rikare, kanske med större möjligheter än hans.
Och för ett ögonblick vämjes han vid att skrifva, han
går ut och går, går fort med långa steg, går för att
återvinna sig själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
