Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurgårdsminnen och aktualiteter. Af F. U. Wrangel. Med vignett af D. Ljungdahl och 9 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af Maria Eleonoras planer blef intet. Likaså
kom ej heller till utförande ett slott, till hvilket Karl
XI säges hafva utstakat planen på Djurgården. Det
är egentligen med Bernadotteska ätten, som
Djurgården blifvit den vackra park, alla resande med rätta
beundra. Såväl till Karl XIV Johan som till Oskar I
står allmänheten i den största tacksamhetsskuld för
att Djurgården blifvit hvad den är.
Sedan slutet af 1860-talet räknas Djurgården till
Stockholms stad.
»Låt hvarje husvill få sin härd burdus.
Han måste ha’ den,
Ty i hvar buske finns ej hus
Se’n Djurgårn räknas skall till staden».
Så sjöng Frans Hodell i en nyårspjes på Södra
teatern och det var fullt öfverensstämmande med
sanningen, ty Djurgården införlifvades först 1868 med
själfva staden. Den hade förut en alldeles särskild och
tämligen invecklad ställning, ty den hörde nämligen: i
byggnadshänseende till riksmarskalksämbetet, i
ekonomiskt hänseende till landshöfdingeämbetet i Stockholms
län, i juridiskt hänsende till Danderyds skeppslag, i
ecklesiastikt hänseende till Ladugårdslands församling
och i polisuppsikt under öfverståthållareämbetet.
Dessutom upprätthölls ordningen sommartiden äfven af
en piquet bestående af 1 korporal och 2 man af
flottans manskap. Sådan var Djurgårdens
administrativa ställning ännu för 30 år sedan. Säkerligen har
den vunnit på förändringen.
Det är emellertid icke om Djurgården i sin
helhet vi skola tala. Man är i våra dagar så bortskämd
med grundlighet,, att det snart nog är omöjligt att
komma fram med några få ord, då fråga är om
topografi. Hvarje ställe skall hafva sin egen historik.
Så har t. ex. Herman Ring skrifvit 110 sidor bara
om Skansen. Då inses nog lätt, att det ej är värdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
