Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två systrar. Verklighetsbild från 30-åriga krigets tid af Ellen Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jungfru Katarina får å sin sida i uppdrag att skaffa
»finska pigor, som tala svenska». Den unga frun
bekymrar sig ej så mycket, om hon får »dem som
lättfärdiga äro», bara hon slipper dem som äro »stora
uppå sig», ty sådana hade hon haft nog af. Syster
Karin skulle ock sända strumpor af alla slag, ty dem
får man, liksom tjänstfolk, bäst från Finland.
Systrarna hade äfven en allvarlig fråga att
förhandla, Katarina hade åter fått en friare. Skulle hon
väl taga honom? Han stode henne ej illa an, men
han var hennes frände. Fru Ingeborg rådfrågade sin
man, och båda enades om, att kunde Karin bara »tvinga
sitt sinne under hans lydnad?, vore det ej så mycket
att oroa sig öfver frändskapen. Gjorde prästerskapet
alarm, kunde väl »ett kredenskar eller en silfverkanna
stoppa de fariseer och sadduceer munnen till». »Gud
gifve», fortsätter fru Ingeborg, »att I måtten råka så
god man som Gud har beskärt mig. — Lycklig är
den, som Gud täckes att beskära en god och
förnuftig man. Det är den största fröjd och äktaste
skatt och rikedom här i världen, men den som annat
råkar, den må Gud komma till hjälp, huru mycket
godt och rikedom han än har. -— Sen Er väl före,
ty det är något, som inte se’n kan förändras, om det
vore aldrig så illa.»
Detta besinnade jungfru Karin och förblef än en
tid i det ogifta ståndet.
Lifvet i Riga erbjöd blott en omväxling, men den
var af spännande slag. Då och då ryckte Lilliehööks
regemente ut i fält. Hans hustru fick om hon ville
följa med ut till skansarna. Hon försökte detta flera
gånger, men hennes klena hälsa uthärdade ej några
fältresor. Långa och tunga voro dagarna i det
ensamma hemmet. Nyheterna från lägret voro då de
ifrigast väntade.
»Hvad min man vidkommer», skrifver hon till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
