Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det vackraste Småland. Af Otto von Zweigbergk. Med 17 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bart vacker syn, som länge stannar kvar i erinringen,
och hvem det landet en gång sett — längtar dit igen.
Uppe vid vattenledningens .utsiktsberg ser man
emellertid endast en bred strimma af Vettern. Vill
man se denna härliga sjö i hela dess inponerande
majestät, så får man draga längre nordöfver bortåt
D unkehallabackarna.
Aptiten kommer medan man äter, heter det,
och den som begynt förälska sig i Jönköpingsnejdens
skönhet, sådan denna uppenbarar sig från höjderna
närmast staden, gripes snart af begär att se mer och
se det från någon af de verkliga utsiktsberg som locka
i alla riktningar. Svårigheten är endast att göra ett
val, om man ej hinner med alla. Ty det finns mycket
att välja på.
At västgötahållet på Vetterns vänstra sida ligger
det nära 300 meter höga Domneberget med en
synnerligt vid och härlig utsikt. En utfärd åt det hållet
lönar sig mycket väl. På vägen stöter man på Habo
gamla kyrka, som är en af de orginellare i landet.
Till det yttre är det en vanlig träkyrka, fast byggd i
fullt utvecklad gotik, men när man väl kommit inom
dörren, stannar man ovillkorligen slagen med
förvåning. Kyrkans innerväggar äro från golf till tak
betäckta med stora målningar, karaktäristiska, men
klumpiga bevis på 1700-talets rustika kyrkmålningskonst.
Taflorna, som tillsamman bilda en framställning i bild
af katekesens fem hufvudstycken, äro enligt
anteckning å dem utförda af Johan Kinnerus och Johan
Kristian Pettersson, om hvilka den svenska
konsthistorien ej för öfrigt har något märkligt att förtälja.
Vida ryktbarare är då det namn man möter på själfva
toppen af Domneberget. I det höga tvåvåningshuset
där uppe föddes nämligen Onkel Adam, hvars far,
hofrättsrådet Wetterberg, ägde gården och skaffade
sig en sommarbostad med en utsikt, hvars make man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
