- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1897. Tjugufjärde årgången /
111

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rösten. Berättelse af Axel Wallengren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är som han där inne vore i en ständig feber
och yrsel, som om han måste tala i samma tonfall
alltid, utan att taga hänsyn till om han blir hörd eller
ej — ett helt och hållet patologiskt talbegär.

Jag hör när han börjar, ja, redan ett par minuter
innan han börjar känner jag hur mitt intresse för allt annat
börjar slappas och försvinna — jag sitter väntande, som
när man väntar ett telegram om en olycka — och så
komma de första ljuden, och en kort tystnad ....
Och så stiger rösten till sin fulla styrka där inne, och
jag blir förvirrad, och jag andas tungt och stora droppar
komma på min panna — och jag är i hans våld,
han där inne, som binder mig i hjälplös slapphet vid
min stol, endast med blotta ljudet af sin hatade röst!

Det är endast med yttersta möda jag stundom
lyckas slita mig loss och gå ut. Det är som om någon
tvang mig att sitta stilla och i flämtan och ångest
vänta på rösten, lyssna till rösten. Jag kan inte göra
någonting, jag är icke fri längre, jag är i ångest dygnet
om, antingen af fruktan för att han skall börja, eller
i vånda öfver att han binder mig fast.

Måndagen de?i 16 mars.

Det är omöjligt, det går inte längre. Mitt lif är
förintadt. Mitt verk kan aldrig fullbordas. Jag har
lefvat förgäfves.

Det är alltså meningen att jag aldrig skall få*
fullborda mitt lifsverk! Jag skall alltså, liksom en vanlig
människa, dö, utan att lämna spår efter mig på jorden

— och detta, när jag vet att jag med mitt verk skulle
sprida nytt ljus öfver stora områden, göra nytta, blifva
stor, d. v. s. visa mig sådan min själ är.

Men det blir omöjligt; outförbart och outfördt!
All min förmåga att koncentrera mina tankar stjäles
brutalt från mig af en underlägsen liten varelse på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1897/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free