- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1897. Tjugufjärde årgången /
112

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rösten. Berättelse af Axel Wallengren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andra sidan om väggen — tre tam ifrån mig, utan
att jag kan se honom.

Det hjälper inte att rösten stundom för flera
timmar inte låter höra sig! Då sitter jag blott i rädd
spänning och fruktan att han hvilket ögonblick som
helst skall börja. Denna spänning är nästan värre
än när jag verkligen hör rösten. Ja, att icke höra
hans röst är fruktanvärdast af allt.

Ty då bor han i min väntan och skräck som en
omotsäglig härskare; mina minuter äro hans slafvar,
min tanke hans bundne träl.

Och värst af allt: jag vet att äfven om jag flyttar
härifrån, är mitt medvetande indränkt af tanken på
hans närvaro, och han kommer att höras för mitt öra,
sakta och oemotståndligt, äfven när andra ljud pocka
på mottagande.

Jag har sett en skymt af honom i dag: en liten
blek företeelse med ett smalt, snedt, lillgammalt ansikte
och stora, oroliga ögon, som han vände bort från min
blick. Jag såg att han var medveten om sin makt
men inte vågade visa det, af fruktan för att jag skulle
revoltera — innan han fått sitt värf fullgjor dt.

Ty ett är mig nu säkert och klart: han är mina
fienders sista medel och ödesdigra verktyg.

Tisdagen den iy mars.

Efter en natt utan sömn steg jag utmattad upp.
Men jag kände arbetskraft ändå, och fram emot
fyratiden på e. m. satte jag mig till mitt arbete.

En halftimme förgick i stilla, njutningsrik
produktion. Då hörde jag plötsligen stämman från andra
rummet — svagt, men tydligt.

Den verkade på mig som ett tyst skott. Pennan
föll ur min hand och fastnade med spetsen i
golftiljan, stod darrande och svängande som en blomma
i storm. Och all min kraft försvann, jag satt som ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1897/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free