- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1897. Tjugufjärde årgången /
114

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rösten. Berättelse af Axel Wallengren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

färgen som är det väsentliga för en blommas djupare
väsen:

»De blå blommorna hafva en lugn, stort anlagd
själ; deras sinnesrörelser äro till det yttre nästan
omärkliga, men djupa, liksom strömmarna i hafvet. Deras
färg är en trogen bild af deras väsen: stilla, stor, mäktig
utan prakt, men oemotståndligt gällande. Exempel:
blåklinten i ett rågfält: syns alltid, ger karaktär åt det
eljest flackt, odecideradt färgade åkerstycket. Blåklinten
personifierar alltså det stora, det förande elementet i
massan. Blått: härskarefärg.

Den hvita blomman: endast en är äkta hvit: den
snöhvita konvaljen. Dess doft är dess röst, och dess
röst säger: tyst sällhet. Exempel: björkskog med
blommande konvaljer: skogen susar sin sorg och fröjd, men
konvaljen andas ljudlöst, blek af tillbakaträngdt jubel,
och ringande med dämpade bröllopsklockor i den
hvardagligt susande skogen.»

Jag skulle ha skrifvit mera — jag hade beslutat
att analysera rödt också — den första underafdelningen
af rödt (hvit rödt). Men jag kan icke. Rösten hörs
icke längre, och dess frånvaro kryper som en ängslan,
som en kväfvande slingerväxt kring mig. Det är värre
än när jag icke hör den.

Lördagen den 21 mars.

Hela natten har det bullrat och sprungits inne
hos min värd. Jag har icke kunnat sofva. Jag har
undrat och undrat. Och i morse frågade jag honom
hvad det var?

Han var blek i hela ansiktet, utom de röda
ögon-lockskanterna. Han liksom sväljde ned något, öppnade
läpparna, slöt dem igen, och sade till sist med underlig,
tom röst: Min gosse är död.

Jag svarade ingenting, bara såg på honom, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1897/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free