- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1897. Tjugufjärde årgången /
125

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I elfte timmen. Ett Capri-minne af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvarandra: minns du den muren med glycinierna på
.. . minns du den gamla gumman i porten, henne som
vi kallade Clotho; hon sitter där med sin slända
alldeles som förr, hon har inte kunnat bli mera
hundraårig än hon var då. Och minns du den där
pergo-lan med sina hvita pelare, där ödlorna alltid kilade
upp och ner i solskenet? Och för att likheten skulle
bli fullständig, kom nu vid en krökning i trappan en
liten halfnaken, svarthårig kerub på fyra år
framstörtande ur sitt bakhåll — det var inte vår Beppino,
men säkert hans yngre bror — och räckte oss en
svällande, blodröd ros och jollrade med sin lilla milda,
silkeslena röst: ’»Pr endi, signor, pr endi!» Och jag
tog blomman alldeles som förr och satte den i mitt
knapphål, utan att ge honom någon slant, och
fortsatte min väg med stenhårdt obeveklig min bara för
nöjet att höra hans små steg trippa bredvid oss och
se hans blanka svarta Ögon leende hänga fast vid
mina, och slutligen se hela det lilla guldbruna ansiktet
stråla upp som en sol, då han fick två soldi i stället
för en och därtill en klapp på kinden . . .

Vi hade egentligen ämnat oss ner till lilla
marinan på andra sidan ön, men i stället för att vika af
den gamla kända vägen dit ner, fortsatte vi in till
staden, för att på café Hidigeigei få oss en läskedryck
i värmen. Äfven där var allt sig likt, den ståtliga
Lucia Morgano, som själf serverade oss, hade blifvit
litet fetare, men rörde sig fortfarande med samma
gudalikt flegmatiska lugn mellan alla dessa främlingar,
som på de mest skilda språk tiggde om hennes
uppmärksamhet och slutligen fingo sina önskningar
tillfredsställda, antingen de gällde fotografier,
silkes-varor, te med plumcake eller bara ett leende af
värdinnan.

Vi sutto ute på den lilla terrassen och drucko
yårt seltprsvatten. Yi bordet bredvjd vårt satt er\

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1897/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free