- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1897. Tjugufjärde årgången /
132

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I elfte timmen. Ett Capri-minne af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag såg er nyss dansa där nere», inföll jag,
efter att ha presenterat mig som sångerskans man,
»och vi vilja naturligtvis inte hindra miss Stevens från
att deltaga i. ..»

»Miss Stevens har lofvat mig att inte dansa mera
i kväll», afbröt Hirschfeld med en glädjestrålande
blick på amerikanskan.

»Säg snarare, att ni har lofvat mig att inte dansa
mera... att aldrig dansa mera», inföll hon.

Resultatet blef, att vi gemensamt började söka efter
några lämpliga noter, och snart genljöd det lilla
rummet af Bragas serenad för sång och piano,
ackom-pagnerad på fiol af den unge tysken, som spelade med
elegant, smältande föredrag och de drömmande
ögonen hela tiden riktade på miss Rosys metallglänsande
nackhår.

Så blefvo vi bekanta med hvarandra. Men
bekantskapen tycktes ej få tillfälle att utveckla sig vidare,
ty de bägge unga deltogo ej i sällskapslifvet på
Pa-gano, de tillbragte hela dagarna ute i bergen, eller
också såg jag dem sitta tysta på hvar sin halmstol
utanför hennes fars, den ständigt osynlige
romanförfattarens, öppna fönster, hon målande och han
sysselsatt med att betrakta henne.

Så var det en dag som jag gick ensam till Arco
naturale. Filomena kom som vanligt springande emot
mig, men som hon visste, att jag numera hittade
vägen lika bra som hon, nöjde hon sig med att följa
med mig ett litet stycke, alltjämt sladdrande som en
tätting och förvridande sitt fula ansikte till de
löjligaste grimaser; till sist slog hon helt omotiveradt en
kullerbytta midt i en bondbönåker och flög sedan som
en pil tillbaka hem, efter att ha inhöstat sin
sedvanliga soldo. Jag fortsatte min vandring ner till Arco
naturale, men stannade uppe på branten — min
vanliga plats nere på soffan midtför klippbågen var upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1897/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free