Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I elfte timmen. Ett Capri-minne af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagen. Där satt miss Rosy med hufvudet vändt utåt
hafvet och ena handen kvarglömd på ett ljushårigt
manligt hufvud, som hvilade i hennes knä. Det var
unge Hirschfeld, som satt på marken nedanför henne
och såg upp i hennes ansikte med ett uttryck af stilla
extas. Jag vände mig genast bort för att försvinna
så fort som möjligt, men en sten hade lossnat under
min fot, och innan jag hunnit utföra min afsikt, hade
den unge tyskens ögon mött mina.
Sammå dag vid middagsbordet såg han mycket
allvarsam ut, då han hälsade på mig, och medan jag
rökte min cigarr på maten ute i trädgårdens
nejlikdoftande, blåsvarta mörker, kom han fram till mig.
Utan något slags inledning och utan den minsta
förlägenhet i tonen — hans ansikte kunde jag icke se
— kastade han sig genast in på det ömtåliga ämnet,
berättade, att han sett mig nere vid stranden i morse
och bad mig för miss Rosys skull lofva att behålla
min upptäckt för mig själf.
»Det är för öfrigt ingenting oss emellan», sade
han, »åtminstone ingenting sådant, som ni kanske
tror. Hon älskar mig inte, hon har aldrig med en
blick eller ett ord uppmuntrat min kärlek, hon är
för-lofvad, och det har hon själf sagt mig — men då
var det redan för sent. Hon vet, att jag älskar henne
ödmjukt och andäktigt, som man älskar den heliga
jungfrun — utan anspråk, utan illusioner, utan hopp,
ty jag skall ju dö om några månader kanhända.
Förstår ni, huru gudomligt stor hon är i sin
upphöjda godhet och barmhärtighet, då hon tillåter mig
att älska henne och att säga henne det tusen gånger
om dagen — ty jag är för lycklig att kunna sluta
det inom mig — och att som i dag känna hennes
systerliga hand på mitt hufvud? Nej, ni kan inte
förstå det, ty det är en gåta, som öfvergår allt
mänskligt förstånd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
