Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I elfte timmen. Ett Capri-minne af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag försäkrade honom, att jag alls icke kände
någon böjelse att klandra miss Stevens för hennes
fördomsfrihet. Det tycktes lugna honom och göra
honom mera förtroendefull.
»Hennes trolofvade vet allt», fortfor han. »Hon
har skrifvit till honom och berättat honom om mig,
han vet, att vi äro tillsammans hela dagarna och att
jag två gånger har kysst hennes händer. Han’känner
henne och litar på henne.. . huru skulle han också
kunna vara svartsjuk på en sådan skugga som jag?
Jag skall ju snart plånas ut ur hennes lif, och
dessutom är ju alltsammans endast ett
barmhärtighetsverk, en dryck vatten, som hon räcker en törstande
tiggare vid vägen.»
Det blef tyst en stund.
»Ser ni», sade han sedan med mera dämpad röst,
som om han talat för sig själf, och jag hörde i
mörkret, huru hans andedräkt ofta svek honom som under
en häftig sinnesrörelse, »då jag fick veta i vintras, att
jag snart skulle dö, var det bara för en saks skull
som det vållade mig sorg. Jag har alltid varit sjuk,
så långt jag kan minnas tillbaka, jag står alldeles
ensam i världen, och min förmögenhet skall göra
större nytta i mina arfvingars händer än i mina.
Men det grämde mig, att jag skulle gå bort utan att
ha lärt känna det, som alla äro ense om att prisa som
lifvets högsta lycka — kärleken. Jag är tjuguett år,
och jag har aldrig älskat någon kvinna. Min
sjukdom har kanske gjort, att jag varit mera sent
utvecklad än andra; kanske har också den egoism, som
alltid mer eller mindre torkar ut sjuklingars känslolif,
gjort mig oförmögen att känna djupt och helt och
stort för en annan. Och det var med bitterhet i
mitt sinne jag motsåg min sista dag. Jag tyckte, att
det var som att stiga upp från en festlig bankett
innan champagnen kommit... jag tyckte, att jag blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
