Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I elfte timmen. Ett Capri-minne af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bart låta underrätta henne om min hädanfärd. Det
var min idé, förstår ni. Hör hon inte af något innan
detta års slut, är hon fri från sitt löfte. — Ja, det
där var barnsligt af mig, det erkänner jag . . . men
hon förstod mig så väl och lät mig med sin vanliga
fina takt knappast tala ut, förr än min begäran redan
var bifallen. Ser ni, den här korta tiden jag har
kvar ville jag kunna tänka på henne utan
själfföre-bråelser och utan att någon annan ställde sig emellan.
Och miss Rosy är inte den, som gör något till hälften.
Jag vet inte, hur det kommer sig, men hon tyckte
visst, att hon hade en plikt mot mig. En plikt, som
hon själf ålagt, sig, förstås ... andra har man ju strängt
taget inte.»
»Och ni är fortfarande den lyckligaste människa
i världen?»
»Ja, det vill säga, jublet inom mig har kanske
blifvit litet mera dämpadt. .. ibland är jag förargad
på mig själf för att jag inte orkar vara fullt så lycklig
som på Capri, men det är väl bara vårluften, som
söker mig. Nu, sedan det lär ha blifvit varmt också
på vår sida om Alperna, skall jag resa hem till mitt
gods i Bayern ... där är underbart i juni månad . . .
jag reser kanske redan i morgon, om min gamle
betjänt tillåter mig.»
Han satte sig, och i den starka belysningen såg
jag nu, att han hade skarpa röda fläckar på kinderna.
Han tog afsked och försvann i myllret.
Men den kvällen hade vi ej någon riktig glädje
af att sitta och höra på Carmen . ..
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
