Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En siciliansk röfvare. Berättelse af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hon var byns vackraste flicka! Men hur hon såg ut,
när de fingo upp henne! Oh Iddio! Se på de där
klipporna och tänk på, hur man skall se ut, när man
studsat från den ena till den andra och blir funnen
där nere.»
Han pekade på en grupp skarpa utskjutande
klippor, långt, långt nere.
Hvad han var grym, som framhöll detta — den
förfärliga död, som väntade dem!
Så flyttade han sig ännu lite närmare och så kom
det i en barnslig, nästan insmickrande ton.
»Äro damerna ej rädda att gå ut ensamma så
sent — utan karl?»
De kände, att nu gällde det, nu eller aldrig,
»Hvarför skulle vi vara rädda? Hvem skulle
vilja göra oss något ondt? Hvad skulle det tjäna till?
Vi ha inga pengar med oss. Jo, om det vore nere i
Napoli, där skulle vi ej våga göra det, men
sicilia-nerna äro ett helt annat folk än napolitanarne.»
»Det är sant. Ja, napolitanarne äro otäcka
skälmar, tjufvar och mördare, det vet man nog.»
De reste sig hastigt — »vi försöka gå, så få vi
se hvad han ämnar göra» — och sade: »buona notte
signor!»
Men också han reste sig. Hvad kunde de annat
vänta!
»Skola signorinerna redan gå? Nej, gå inte ännu.
Stanna kvar. Här är så vackert och månskenet är så
skönt.»
Var det månsken, var det vackert? De sågo det
ej mer.
Denna människas onda tankar och afsikter, så
brutalt ur harmoni med naturens stilla höghet och frid’,
hade haft makt att i ett nu förvandla allt omkring dem
till mörker, förskräckelse och fasa. Det låg en dimma
öfver deras ögon och öfver nejden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
