- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1897. Tjugufjärde årgången /
167

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En siciliansk röfvare. Berättelse af Rust Roest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skatterna äro så förfärligt höga och värre ha de blifvit,
sedan vi ha det här kriget i Afrika. Det går dåligt
för alla, men sämst för skomakarne.»

Förstodo de rätt! Den sicilianska dialekten, alltid
svår att förstå, föreföll dem nu alldeles obegriplig.
Var det möjligt? Talade han om kriget i Afrika, om
skomakareyrkets tillstånd på ön? Deras känslor voro
uppskrufvade till dödspathos, detta plötsliga omslag
kändes formligen mattande, förslappande.

De tycktes ha yttrat något, som han förstod, ty
han sade genast med samma förtroendefulla ton och
under ifriga, uttrycksfulla gester:

»Ja se om jag bara fick komma härifrån, om jag
bara komme så långt som till Messina eller Siracusa.

»Är det bättre där för — för skomakare?» De
hade svårt att resignera sig till att denne röfvare var
skomakare.

»Åja det är bättre. Vet signoran hvad jag får
om dagen hos min mästare?»

Han stannade tvärt, så att de skulle få tid att
begrunda. De försökte sätta sig in i frågan, gissa
någorlunda rätt, men han gaf dem inte tid. Med en
ton, som den använder, hvilken vet, att han talar om
något oerhördt, utbrast han nästan triumferande:

»Sju soldi, signorine, sju soldi!» Och rädd, som
han var, att de ej skulle förstå honom, satte han upp
sju fingrar och räknade en för en. »Sju soldi,
trettiofem centissimi.»

Det låg något rörande barnsligt och gr>dt öfver
honom, som han stod där och vädjade till dem. Han
beklagade sig ej — han tilläde nästan ögonblickligen

— »mästaren kan inte ge mer, han är så fattig och
har så stor familj», men han ville ha deltagande som
ett litet barn vill ha deltagande och medkänsla.

De hade medkänsla och sade båda samtidigt att
det var mycket litet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1897/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free