Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En siciliansk röfvare. Berättelse af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo säkert! Dem får jag skaffa mig själf. Jag äger inte
mer än de kläderna, jag har på mig. Se, hur mamma
får stoppa dem, se här och se här! Och det är bara
bomullstyg, fast det kanske ser ut som ylle. Känn
själf, signorina!»
Han tog hennes hand och lät den stryka öfver
rockuppslaget på bröstet. »Det gör ingenting, att det
är tunt — jag fryser aldrig — men det vore så
roligt att ha ett par bättre kläder för festdagarna.»
Det var ej svårt att se, att detta var en verklig
sorg. Man kunde ej tvifla på, att han visste med sig,
hvilken vacker gosse han var och med smärta tänkte
på, hvilket annat intryck han skulle kunna göra på
flickorna, om han haft andra kläder än de här ljusblå,
randiga, urfällda, urvuxna, med de många stopparna.
Man kunde ej undgå att se i hans ansikte, att han
tänkte: »hade jag vackra kläder, vore jag
oemotståndlig !»
Allt, allt kunde man se i hans uttrycksfulla
ansikte. Nu skiftade det åter med en annan tanke, som
gaf sig luft på samma naiva sätt, men med annat
tonfall, med något oändligt vekt och ömt.
»Min mamma har så många att stoppa åt, så
nog vore det bra, om hon slapp att stoppa åt mig.»
Som han stod där så vacker, så barnslig, så
öfver-gjuten af omedveten poesi, blef det dem med ens varmt
om hjärtat. De tyckte att det var synd om honom
att behöfva stanna kvar, när han så gärna ville bort,
men på samma gång kände de, att han ingenstädes i
världen kunde passa bättre än här. De kände för
honom detsamma de känt för naturen nyss — det
var som om så enkla, så barnsliga, så varma, så vackra
människor blott kunde födas och fostras i en natur
sådan som denna. De voro glada, att de i trots af
allt sågo detta innerliga samband mellan denna nobla,
härliga ö och dess arma utplundrade, utpinade folk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
