Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reine. Berättelse af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagen. Det var mamzelle Madeleine, som kommit och
hämtat den röda rock, som madame lagt fram och som
skulle vara färdig till i kväll. Och mamzelle hade
lämnat en mask, som hon bedt att madame skulle
profva.
Reine Le Vasseur lade sig ned på kuddarna
igen. Det är bra, det är bra... Och mademoiselle
hade sagt, att hon skulle bli i ordning själf? Och
monsieurs svarta domino skulle få ny kapuschong?...
Den gamla, den gamla — hon låg och smålog för
sig själf — den hade en gång fått en rispa af spröten
på fjärilsdrottningens änne. Hon var ung flicka då,
och det var så aflägset nu allt detta, svagt som minnet
af en svindel man haft i drömmen... Doumcala,
doumcala — nej, inte in i den melodien! Doumcala,
doum — — En fjärilsdrottmng och en domino —
två steg och ett skutt... Ånej, ånej, — tänka sig
honom i den takten, sådan han var den tiden! Underlig,
underlig... En kavaljer af Jesu sällskap, fin, inbunden,
med tunna, dystra läppar, en dansör, som tycktes
lyssna till tysta mässor, då han förde en, och fick en
att känna valsen som en böljning af svarta draperier,
något slingrande, sammetsmjukt, som vaggade af och
an och steg upp i tinningarna som en yrsel. Så
hade hon aldrig dansat hvarken förr eller senare som
med honom, som blef hennes man, och sådana
högtidliga ting de talat om... Nu kunde han gå till
Madeleine —.
»Ciantez donc, ma fille, bel anze, oh ma Licie.
Ciantez donc, ma fille, c’est si court, la vie.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
