- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1897. Tjugufjärde årgången /
217

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reine. Berättelse af Jane Gernandt-Claine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

märkte det, med sin glädje i famnen och själfva sömnen
som ett ljus långt borta.

»Ciantez donc, ma fille, bel anze, oh ma Licie,
Ciantez donc, ma fille, c’est ci court, la vie.»


Sof hon kanske, sof hon nu?... Negressen reste
på sig, vågade sig fram till sängen och gjorde korsets
tecken. Där inne bak moskitosnätet låg det hvita
ansiktet, så förvandladt, så vanställdt, o, Heliga
Jungfru! Blott ögonen voro skonade och pannan och
håret, ja, hennes långa hår... Alla sina juvelringar
hade hon på händerna: den vattenklara diamanten,
som förhindrar löftesbrott, rubinen, som bevarar från
falska vänner, smaragden, som ger inblick i framtiden
och topasen, som afhåller från onda drömmar, och
hennes dräkt var af det lättaste, klaraste gula silke;
den kom långt bortifrån, det var ingen, som hade
dess make på Bourbon, men det nättaste af allt var
väl ändå skorna, så smala och spetsiga... med pärlor...
inte gjorda att trampa med. Hvad de hade dansat,
de små fötterna, hvad de hade sprungit upp och ned
i huset... Nu var det ett par andra, som...

Hon stod ett ögonblick och lyssnade, gick tillbaka
till tröskeln igen och såg ut i vestibulen. Det kom
någon nedför trappan till öfre våningen, hon skymtade
en svart klädningskant med hvitt under och nästan i
samma ögonblick ett tättklippt hufvud, som stack fram
i dörren midt emot. Mosié som kom lagom att få se
mamzelle Madeleine! Som stått där och väntat kanske?
Ögat når så långt det vill, och då en kvinna lyfter
upp kjolfållen, är den onde strax redo att titta på
hennes smalben. Han kastar synder efter folk, om de
så bikta sig, så fort de nysa, och de frommaste äro
kanske inte de lugnaste.

Mamzelle Madeleine hade madames ljusröda kåpa
på armen och ville gå förbi mosié som om hon inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1897/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free