- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1897. Tjugufjärde årgången /
219

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reine. Berättelse af Jane Gernandt-Claine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde vara hård. En farlig blick — stark, mystisk,
betvingande, våldsam, melankolisk. Som en brunn att
stirra ned i... »Och ni, Madeleine», frågade han,
»följer ni med?»

»Ja», svarade hon i samma ton.

Han böjde sig ned och grep henne om armen:
»För Guds barmhärtighets skull — hör upp! Gå!
Lämna mig åt mitt elände! Förbanna vår kärlek, hata
mig! Allt — blott icke detta martyrskap. Jag besvär
dig vid mitt lif, Madeleine —»

Hon afbröt honom och svarade tyst, med orörligt
lugn i rösten: »Jag har dukat under, jag har felat.
Brottet kräfver straff. Därför är jag här. Därför skall
jag stanna så länge Reine lefver och göra hvad hon
vill och följa henne, om hon lämnar detta hus. Det
har jag svurit inför den Heliga Jungfrun och jag skall
hålla min ed.»

Hon reste sig upp, stod ett ögonblick och såg
på honom: »Mitt lidande skall göra mig stark», sade
hon. »Jag har tillbragt sömnlösa nätter endast vid
tanken på att röra vid hennes hand. Nu gör det
mig ingenting.»

»Tyst! Tala icke så. Hon inger mig fasa...»
Han blundade och skälfde från hufvud till fötter.
Madeleine hade redan vändt sig bort och gått ifrån honom.

Hon gick genom vestibulen och tilltalade negressen:
»Har madame slutat sin siesta?» sporde hon. Inne
från rummet hördes en röst: »Är det du? Fort, fort,
låt mig profva!» Och hon trädde in och blef stående
på golfvet, afvaktande, med dominon öfver armen.

Reine gled ur sin säng, slog med en snabb, lätt
rörelse moskitosnätet tillbaka öfver sitt hufvud: »Ack,
ack, jag har sofvit, inte drömt, bara hvilat mig. Och
jag har tänkt — jag tar inte mask — slöja bara som
de andra. Om du vill hjälpa mig?...»

»Ja», sade Madeleine. Hon stod och höll i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1897/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free