Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reine. Berättelse af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satt och lekte med sina ringar, sköt dem tanklöst upp
och ned på fingrarna och såg in i det förflutna. — — —
Hon var enda barnet af en förnäm familj. Sina
föräldrar kunde hon icke minnas, men modern hade
invigt henne till att tjäna Maria, och hennes
förmyndare var prior i klostret. Alla trodde hon skulle bli
nunna. Hon kom ut i världen för att se, att allt var
flärd, men flärden lekte för hennes sinne. Hon kunde
rysa af ungdom den tiden, blekna af lyckan att vara
till, bära på sin egen fröjd som man bär bloss i
händerna. Då hon mötte Jean Le Vasseur, var hon
sjutton år gammal. Man sade han skulle bli präst.
När hon skrattade, stod han stum, och då de dansat,
förmörkades hans panna. Han värjde sig mot henne
med fastor och bön, men det kom likväl en dag, då
han sökte råd hos vänner och fränder och gick till
sin grandtant, m:me des Barres, och talade om att
han ville gifta sig och sporde, om hon kände till hans
utkorades släkt, som stammade från Mauritius. Då
sade hon, att om fadern och modern visste hon intet
och icke heller om morföräldrarne, dock skulle en och
annan i ätten ha varit behäftad med det svåra onda
man kallar spetälska och är så rädd att röja inom
familjerna på ön. Ty han var säkerligen icke okunnig
om att det fanns flera gamla adeliga släkter, som ledo
af denna sjukdom.
De orden — grymma ord — hade trängt fram
till henne, som den tiden kallade sig Reine de Loys.
Den första verkan de hade var, att hon hatade den
kvinna, som vågat tala så, och icke blott henne, utan
sondottern, Madeleine, hon, som blifvit skrämd i bikten
och aldrig ville gifta sig — man sade, därför att hon
led af olycklig kärlek till sin kusin, Jean Le Vasseur
— den andre, att hon gick in i sin kammare och
tände ljus och lät sina kläder falla och löste sitt hår
och såg sig i spegeln från hufvud till fötter, icke som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
