Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reine. Berättelse af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den stora värmen var öfver. Trädgårdens
bambuhäckar rördes af lätta fläktar, lyste blått ibland och
ibland som silfver, och bakom de höga kålpalmerna
låg himlen som en klar sjö, genomspeglad af rosiga
dagrar. Ljuset föll lättare, glesare, och springbrunnens
stråle brast sprödare än nyss. På de tysta gångarna
vandrade en ensam man, en lång prästerlig skepnad
med hakan i kragen och händerna korslagda på ryggen.
Hon följde honom med blicken, såg honom försvinna
bak bamburöret, dröja under orangeträden. Skymten
af ett leende spelade på hennes läppar: Såg han,
hur vackert det var eller grundade han blott på att
man förgäfves söker friden utom kyrkan och att den
till och med är blottställd där?... En sådan afton,
en sådan afton; — nu började Jungfru Marias skålar
öppna sig, nu skulle det snart vara natt... »Inte
mask, slöja bara, hvit robe och skär domino», tänkte
Reine.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
