Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reine. Berättelse af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa bägge masker — Madeleine i sin ljusblå kåpa
och Jean med den svarta kapuschongen öfver pannan.
De talade icke, men hon såg deras tankar, mörka,
högtidliga, böjda in emot hvarandra och dock i ständig
flykt. En tempelriddare, som förföljde en nunna! Det
var hennes inbillning, som klädde dem så, som roade
sig med att leka med dem, sätta dem i rörelse —
de sutto som ett par döda, två stumma skuggor från
en främmande värld, och vaknade icke upp förr än
vagnen höft framför villan.
Jean hjälpte henne att stiga ur. Hon gick hastigt
uppför trappan och vände sig om för att invänta de
andra och fick se m:lle des Barres stå på vagnssteget
— en hög blå staty i den stjärnklara natten. Ena
handen höll hon ännu om låsvredet, den andra hängde
utmed sidan; — snabbare än Reine utstötte ett
halfkväfdt rop, hade den svarta dominon gripit den och
pressat den i sin. Hon såg icke blixten i hans öga,
blott den panterlika rörelsen af hans arm: »De älska
hvarandra, de älska hvarandra, det var det jag visste»,
mumlade hon för hvart steg.
»Reine, jag kommer och hjälper dig, bara jag
kastat af min domino», sade m:lle des Barres tätt
bakom henne. Hon svarade ett nästan omärkligt »ja»
och nickade, när hon gick förbi M. Le Vasseur. Gamla
néné stod och väntade och drog sig bort på en vink
af sin matmor. Det stora sofrummet med den luftiga,
hvita sängen låg ljust, svalt, tomt, hon såg sig om, slöt
ögonen: »Jag visste det», upprepade hon, »det är därför
hon är här.» Hennes hjärta slog knappt starkare än
annars, hon tog ett par steg framåt, stannade igen:
»Hvad jag är lugn», tänkte hon. »Och öfvergifven
— En bannlyst — Och jag har dansat i kväll — — —»
Hon satte sig ned och kände att hon var trött
— och hon var rädd för natten. Icke för att få ligga
vaken, ty hon sof trots allt, men icke som förr, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
