- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1898. Tjugufemte årgången /
33

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans. Berättelse af Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

resultat af sin analys: Denna subjektivism, som
fordrade hänsynslös frihet i utveckling för hvar anlagets
egenart och möjlighet, hur höll den dock icke hela
väsendet samladt i känsla af stark enhet, liksom
da-mascenerklingan af sammanvällda, hvar för sig till det
yppersta härdade trådar bildar handlingens
oemotståndliga, hvassa stål, skimrande af guld och ciselering,
med slipade stenar på fästet, men hamradt förut öfver
ett trotsigt hjärtas glödande. — Här kom detta: Der
Herr isst Spargel.

Och licentiaten släppte sitt bröd, som om det
stungit honom, och kände blodet rusa upp genom
hjärnan med en sådan fart, att det föreföll honom,
som om till och med håret bytte färg och blef rödt.
Om mig, tänkte han, säga det om mig! Hvilken
nedrig, oförklarlig oförskämdhet! Hvem tror den karlen,
att han har för sig, och hvem är han först och främst?

Han sände en blick efter honom, så hård som
han förmådde, ty i första öfverraskningen hade han
fått små tårar i ögonvrårna, hvilka han dock kände
förflyktigas liksom vatten på en het plåt? Hvem var
människan! Tydligen den som just nu sänkte ned en
bred sits i sätet, tydligen han med vidrig bena ända
ned i den tjocka nacken, med ljust hår, antagligen med
ett fräckt, ärrprydt korps-student-ansikte på andra sidan.

Licentiaten kom ihåg, hur Cellini smekte sitt offer
med blicken som om det varit en älskarinna, och han
smekte nu denna nackbena, så att den borde ha ryckt
till som för nålstyng. Men mannen satt obekymrad,
utan att ana något, kamraterna likaså, öfverlade fort,
rekvirerade sitt öl, skämtade till och med med
uppas-serskan — och ingen vände mer än kinden till.
Licentiaten fann, att hans ögon började värka och falla
ut — hvad skulle han göra? Icke ett antagligt
förslag. Slåss med dem genast. De vore tre och hvar
, för sig troligen starkare. Slunga någonting i denna

Nornan i8g8. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1898/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free