Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ehuru allting gick med en öfverraskande snabbhet.
Han tog med den naturligaste åtbörd upp en sedel ur
fickan, en som alldeles tillfälligtvis låg där. »Sejdeln»
sade han, »och ölet ber jag att härmed få ersätta,
öfverlämnande åt er, mina herrar, att efter ni förut
funnit nöje i att syssla med mina affärer, nu göra upp
denna. Hotell Victoria», tilläde han i ännu
betydelsefullare ton, »god afton, mina herrar!»
Därmed gick han, i förbigående slängande åt den
eländiga uppasserskan, hvars ansikte nu var mycket
långt från skratt, några markstycken för förtäringen
och för hennes välförhållande. När han hade dörren
stängd bakom sig, kunde han icke undgå att känna,
att han var en man, han kände det till den grad, att
själfva hälarna på ett egendomligt sätt togo studs mot
gatan; det var som om en mycket större och tyngre
varelse än han hade satt ner dem. I hans hufvud
sjöd det ännu af blod, och han darrade af
upphetsning, kunde icke nog förvånas vid minnet af sitt lugn
nyss.
»Hvilken oförskämdhet», tänkte han, »hvilken
oförskämdhet, och mot mig! Det skall bli ett nöje
att få uppfostra den gossen, ehuru äfven det här icke
var illa, verkligen icke illa. — Hvad var det
egentligen jag ville säga om osten, det där som undslapp
mig, det var det enda.» Och han grubblade ansträngdt
öfver detta, men fann ingen väg. »Stor sak», återtog
han, »nu gäller det att få klart, hvad jag skall göra.
På hotellet behöfver jag icke infinna mig ännu, det
är aldrig samma dag, sekundanten kommer, så vidt
jag minns, nej visst icke, sekundanten, han är alltid
tidig på morgonen, kommer med handskar, handskarna
i hatten, strax han kommer in, och hatten mot knät,
när han sitter ned ett ögonblick. Jag väljer vapen,
nej hur är det? Den utmanade väljer vapen, den
förolämpade alltså. Jag är den förolämpade, nej jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
