Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sugaryrke, buga och le och dra in magen och ta
drickspengar och ett lif på samma gång. Hvad var
det som flög i honom att gå och tala med den karlen?
Det hade han ju inte behöft. Nå, det kunde icke
hjälpas, det gällde nu att bereda sig på
eventualiteterna, äfven den värsta. Licentiaten satte sig att
skrifva det nödvändigaste, bekämpande sin naturliga
rörelse med en förtviflads beslutsamhet. Mest ondt
gjorde det honom om sin förspillda framtid, allt hvad
han kunnat göra med sina gåfvor — denna
afhand-ling nu närmast, skulle den kanske bara bli fragment?
Hur var det möjligt? Detta som stod så lefvande för
honom, så mycken flit, så mycken skarpsinnighet, så
klara och fasta hufvudidéer, skulle det allt förrinna i
sanden? Han kunde icke ens nu undgå att lockas
in på det kända spåret, och helt naturligt började han,
där han sist lämnade det, där i vinstugan i den halft
af brutna sentensen om damascenerklingan * med en
äcklande tydlighet kommo frasens alla ord rullande i
just det tonfall han gett dem då: handlingens
oemotståndliga hvassa stål. skimrande af guld och
cisele-ring, med slipade stenar på fästet — ack, hvad var
detta för något.
»De människorna respekterade ju icke hvarandras
lif», sade licentiaten i en känsla af att han upptäckt
något nytt. »De kunde sticka ihjäl hvarandra, för
hvad? För ett kroggräl kanske, en älskarinna, ett
illvilligt ord, allt slags små ömkligheter — för tusan,
man skall ha bra ondt om uttrycksmedel för sin
subjektivitet, när man väljer predikat af stål. Detta är
en ny synpunkt för mig att utveckla», tänkte licentiaten
— men i detsamma slog honom minnet af hans
situation, och han blef stum. Där satt han så hela natten,
brännande endast ett ljus i sänder, ty han hade bara
två, byggande oredigt på sina båda tankeföljder, dels
sin personliga angelägenhet, den ban måste öfverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
