Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Stockholms konsertlif. Af Adolf Lindgren. Med 8 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terdämmerungsmarsch och Tristanförspel här väckte
fullt så stort, om ej större uppseende än Danse
ma-cabre samt marschen och sylfdansen ur Faust.
Detta säges blott för att visa, att talet om ensidig
franskvänlighet i Stockholm är — åtminstone beträffande
konserterna — gripet ur luften (så vida man icke
identifierar hela hufvudstadens konsertpublik med en
liten klick däraf). På sin höjd kunde man taja om
en mani under några år på 8o-talet, då
Musikföreningen underhöll en verklig Berliozkult. Men annars
finns ingen faktisk grund för sådant tal. Det är sant,
att Massenets sviter bisserades kanske mer än dessa
läckra filigransbagateller egentligen förtjänade. Men
vida djupare intryck på vår publik gjorde dock
syn-och hörbarligen Wagners jättefantasier ur Nibelungen,
Parsifal etc. Saint Saens’ Syndafloden väckte nog en
viss sensation, men gick på långt när icke med sådan
ej blott ögonblicklig utan ihållande framgång som Bachs
Matteuspassion och Brahms’ Requiem.
Stockholms för de bättre konserterna tongifvande
publik har just den förtjänsten framför många andra
orters, att den gör rättvisa åt alla riktningar utan
fördom och ensidighet och utan allt för stor artighet mot
humbugen, och därför är den äfven af åtskilliga i
utlandet både aktad och fruktad. En Alma Fohströms
divafasoner hade ingen kurs här, en Emil Götze hade
här ingen »Götzendienst» att påräkna såsom i
Tyskland, där man tycks vara blind för att mannen
hvarken som sångare eller skådespelare är någonting
framstående. Man kan möjligen någon gång förebrå
Stock-holmspubliken, att den är väl granntyckt, äfven att
den är njutningslysten och loj och icke verksamt
understöder hvarken konst eller litteratur, men ingalunda
att den är ensidig, vare sig åt tyskt håll eller åt franskt.
Och därigenom visar den sig ock vara äkta svensk,
efter som den svenska nationalkarakteren som bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
