Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Stockholms konsertlif. Af Adolf Lindgren. Med 8 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket återstår att introducera, och många af de mest
gångbara, nyare namnen i utlandet äro här totalt
okända, exempelvis Bruckner, Weingartner, Schillings,
d’Indy, andra åter visserligen något bekanta, men
icke specielt såsom orkesterkompositörer, t. ex. d’Albert,
R. Strauss m. fl.
Otillräckligheten i vårt symfoniväsen — hela vårt
konsertlifs egentliga akilleshäl — beror mycket därpå,
att det måste skötas af hofkapellet, som har nog af
arbete ändå i och för operan. En särskild
symfoniorkester har länge hos oss varit ett önskningsmål, som
man tillfälligt sökt fylla genom hr Meissners populära
konserter på 70-talet, Sveasalens dito anno 88 och
den Filharmoniska orkestern 1890-91, men intetdera
försöket ledde till någon fastare institution. En
bidragande orsak till missförhållandet är nog också, att
Stockholm egentligen icke äger någon rätt duglig, större
konsertsalong. Det förefaller mig som om de
mecenater, hvilka möjliggjorde uppförandet af den
improviserade träbaracken vid Fredrikshof, skulle gjort
hufvud-staden en större tjänst genom att lägga till något
mera af sina rikedomar, för att i stället för en
tillfällig konsertlokal bygga en varaktig och ordentlig
dylik, hvarigenom minnet af både musikfest,
utställning och kungajubileum hade varit bättre hugfästadt
än genom att pengar kastas i sjön.
Så gjorde man i Paris, då man till expositionen
1878 behöfde en konsertlokal. Man byggde
Troca-déron, och den står än i dag och dess väldiga
konsertsal är konstruerad med yttersta uppbjudande af alla
den akustiska vetenskapens resurser. Men si, sådant
öfverensstämmer icke med det svenska lynnet; i dylika
fall äro vi icke »nordens fransmän» och inte germaner
heller för resten, utan bara — svenskar.
Af större konsertföreningar ägde vi fordom endast
en, Harmoniska sällskapet, nu äga vi åtminstone två.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
