Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästen. Berättelse af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är något omaka hos mig», tänkte hon ibland, »jag
kan icke röja mig för människor», och ögonblicket
därpå, med ett slags glädje: »Min själ är blott min.»
Hon skulle icke tålt att någon kommit henne rätt
nära och hade aldrig förstått förtrolighet utom där
afståndet var oöfverstigligt som mellan henne och den
gamla negrinna, hvilken en afton fört henne till
ma-dame Louises hus.
Hon hade hört talas om henne i hufvudstadens
sällskapskretsar, hvilka hon någongång besökte efter
sin moders död, och som hon ärft en outrotlig fond
af vidskepelse med sitt kreolska blod, hade hon sökt
upp henne för att få veta sitt öde, hvars enformiga
lopp ingen kärlekshistoria ännu hade stört. Det var
i slutet af år 1839. Koit förut hade hon för första
gången mött grefve Frangois-Joseph de Belle-Isle, öns
guvernör, och frampå nyåret ökade han antalet af
hennes friare.
De hade endast utbytt ett par ord vid de få
tillfällen, då hon visat sig ute i världen, där äfven han
var en ovanlig gäst, men hon betraktade honom
annorlunda än hon eljest brukade se på människor,
ty hon kände hans förflutna och undantagets glans
låg öfver hans lif.
Det var en man, som bar sitt hufvud högt, och
de sade, att han liknade Chateaubriand, men hon
hade blott intryck af en mörk, fördjupad blick, ett
väsen bakom väsendet, en frånvarande, tankfull stämma.
Han var änkling, och då hon såg honom, hade det gått
fyra år sedan han mist sin hustru, men förlusten hörde till
dem, som märka en man för hans lifstid. Förflyttad från
hofkretsarna till sin post på Bourbon, hade han lämnat
Frankrike med sin grefvinna, som var kreolska och
bördig från Mauritius och hvars skönhet var känd
och omtalad i hela Paris. De afseglade på hösten
1835 med den sedermera så sorgligt ryktbara La
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
