- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1898. Tjugufemte årgången /
114

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästen. Berättelse af Jane Gernandt-Claine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stela heraldiska liljor, och öfver soffan hängde ett
porträtt i kroppsstorlek.

Det var bilden af en mörk, yppig kvinna, klädd
i elfenbenshvitt siden och med pärlor på bröst och
hår. Hon satt i en djup, grön länstol med händerna
i skötet och hufvudet uppåtvändt. Munnen var
half-öppen, men hon talade ej, hon tycktes lyssna. De
glödande läpparna drucko en luft af extas och osynliga
lågor slogo upp omkring henne.

Den unga bruden tog icke sin blick från taflan.
Hvad var detta? Från hvilka härdar kunde sådana
flammor väl stiga? Endast i drömmen fattar sinnet
någonting likt detta anletes sällsamhet.

»Hvem är det?» sporde hon, vänd till M. de
Bélle-Isle. Hon visste det, men en bjudande
nödvändighet tvang henne att fråga.

Han såg icke på henne, han betraktade porträttet.
»Det är min hustru», svarade han med besynnerligt
frånvarande stämma.

Hon fäste sig icke strax vid tonen, först efteråt
slog dess klang hennes öra. Hon stod försjunken i
åskådan.

»Er hustru var mycket skön», sade hon till sist,
helt sakta. Hon hörde, hur underligt det lät på hennes
läppar, och dock hade hon blott upprepat hans
uttryck, men om den döda behöll sin plats i detta hus
och i denne mans tankar, hvad var då hon, och
hvarför hade hon kommit att lefva vid hans sida?

Hon räddes för de höga salarna och darrade,
när hennes gamla slafvinna befriade henne från robe
och slöja. »Jag fryser», sade hon för sig själf, »mina
händer äro iskalla, hvarför är jag här?»

Det var ett stort gult rum med möbler i
kejsar-stil, där denna bleka jungfru väntade sin brudgum.
Gyllene sfinxer lyste i skenet från vaxljusen, och stela
karyatider stodo försänkta i evig sömn under tunga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1898/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free