Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästen. Berättelse af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetskap som madame de Belle-Isle en natt steg upp
och smög sig ur sin våning.
Hela huset sof. Det var mörkt i de heta
korridorerna och mörkt i det stora tysta rum, där gästen
hvilade i sin himmelssäng, men hon, som kommit för
att betrakta henne, bar en lykta, dold i vecken af
sina kläder. Och hon lyfte upp moskitosnätet och
lät det svaga ljuset falla på den kalla, hvita pannan,
de orörliga ögonlocken, men i det hon drog bort
lakanet, som dolde barmen, utstötte hon ett enda
skärande skri — hennes hand hade rört vid ett lik.
När de yrvakna slafvarna slogo upp dörren, stod
hon lutad öfver den främmandes bädd och mumlade
någonting i tysthet. De veko undan vid hennes åsyn,
men hon stod helt stilla, med sammanknäppta händer,
och skulle icke gjort dem något ondt. Som ett
mot-ståndslöst barn lät hon föra sig ur rummet vid blotta
ljudet af Virginies röst, men hon gick förbi guvernören
utan att se honom.
Han trädde fram till den döda. Hur hade hon
dött, hon, som strålat af lif denna samma natt och
föregående nätter, då de i hemlighet möttes och
skildes? Gåtlikt blekt låg hennes hufvud på kudden. De
läpparna skulle aldrig öppnas mer, de ögonen aldrig
röja, hvad de gömt i sitt dunkel. »Det är ett hjärtslag»,
sade han nästan ohörbart, med bortvändt ansikte, och
detsamma sade doktorn när han kom, men tjänarne
förtrodde hvarandra ett och annat om att Virginie stått
vid den aflidnas säng och smusslat med en
droppflaska. Var det en förgiftning, hade det nog gått
annorlunda och fortare än hon väntat, ty hon visste
knappt till sig, då hon störtat in i rummet och fört
bort sin härskarinna. Antingen hon begått dådet eller
icke, fick hon stanna kvar i huset.
Den sinnessvaga tålde icke att se någon annan
än henne i sin närhet, och innan den heta årstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
