Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagan om Huberget. Af Karl Erik Forsslund. Med teckningar af Albert Engström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vända om, han måste ju söka reda på sin
Burr-Burr, och det kan man inte undra på.
Det dröjde inte länge förr än han hittade hennes
fotspår; de voro ungefär lika stora som om en ko
skulle ha legat där och tryckt ner mossan, men Stora
Bu stannade ändå och tittade på dem med beundran
och förtjusning i sina runda ögon — för att tillhöra
en jättemö, voro minsann de fötter som trampat dem
både små och nättal Men ofta tappade han bort
dem; hon hade tagit stora steg, det såg ut som om
hon flytt i ångest och vild fart. Det syntes också
på träden, grenar voro knäckta och buskar
nedtrampade, och ibland lågo stora tallar kullkastade och
brutna som grässtrån.
Ja, så länge skogen varade, var det lätt att se
hvar hon gått fram. Men skogen tog slut, Stora Bu
kom ut på en landsväg, den var tilltrampad och hård
som sten, och där syntes inga spår mer. Han letade
och letade, men ingenting såg han; när han letat en
half dag, gaf han sig af framåt vägen på måfå.
Han mötte mycket folk, både stort och smått.
Barnen började skrika på långt håll och gömde sig
bakom buskarna på vägkanten, när de fingo se
honom; de äldre stirrade på honom så att han blef
generad, och makade sig så långt åt kanten som
möjligt, när han gick förbi. Och alla frågade han
om de sett Burr-Burr, men det hade ingen gjort.
Han visste inte hur många dar han hade vandrat,
då mötte han en kväll två små svartmuskiga män med
krusigt hår som tagel, krokiga snablar till näsor och
små knipsluga ögon. Han slog sig i språk med dem,
de voro inte rädda som det andra folket, och de
talade också på ett annat sätt, med en ful brytning,
som han aldrig hört förr. Han frågade förstås dem
också, om de sett någon stor och grann jättemö, och
så berättade han dem hela historien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
