- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1898. Tjugufemte årgången /
143

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrämsel. Skizz af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från den stunden föreföll det mig som om hon
undergick någon besynnerlig förvandling. Hennes
konversation flöt icke längre så obesvärad, och då
hon såg på mig, hvilket skedde ofta men förstulet,
trädde ett skyggt och underligt väsen fram ur hennes
nyss så lugna och leende drag, som då präglats af
den säkerhet som åtföljer medvetandet att vara allmänt
uppskattad och eftersökt.

Hvad kunde hon ha upptäckt hos mig? Ty att
det fanns någon föreningslänk oss emellan, det kände
jag mig öfvertygad om både genom hennes sätt och
genom några dunkla minnen, som började arbeta sig
upp inom mig.

Någonstädes hade jag sett henne förut. Men
hvar? Jag ansträngde mig för att komma ihåg det
men förgäfves. Ibland, då jag såg henne i profil,
var jag nära att gripa tag i den bild jag famlade
efter i mörkret, men så försvann den igen.

Plötsligt visste jag likväl hvad det var för ett
ansikte mitt minne jagade efter. Det stod helt
lefvande för mig med alldeles samma skygga uttryck
som miss Linboys, då hon vände sig mot mig.

Detta ansikte tillhörde en min läskamrat, hvilkens
bekantskap jag blott gjort mycket ytligt. Egentligen
hade jag knappt talat med henne, endast sett henne,
där hon satt och gömde sig i en vrå ytterst på en
af bänkraderna i den stora salen, där vi erhöllo vår
konfirmationsundervisning. Hennes drag föresväfvade;
mig äfven ganska dunkelt, men däremot så mycket
tydligare hennes uttryck och det underliga vänstra
ögat, som genom en olyckshändelse blifvit förstördt
och hvitt och hemskt låg och hvälfde sig i sin håla.
Man kunde nästan inte tänka på något annat än det,
då man såg henne. Och hon själf drog sig undan
för att icke bli observerad, var tafatt och otillgänglig,
så att man trodde henne vara en liten nolla, och jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1898/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free