- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1898. Tjugufemte årgången /
146

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrämsel. Skizz af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mer än människa om jag nöjt mig med ett sådant
resultat, och . nästa gång vi kommo i närheten af
hvar-ann betraktade jag henne undrande och nyfiket med
alla tecken till en vaknande erinring.

Stackars liten, hon bleknade så att läpparna
hvit-nade och det skygga uttrycket kom igen stegradt af en
nervös spänning, som uppenbarade sig till och med
i hållning, gång och rörelser.

Ingen hade presenterat oss, ty jag hade förhindrat
det, men när vi samtidigt råkade gå ned för trappan
för att bege oss in till supén, är jag säker på att
hon var nära att tala till mig, öppna sitt hjärta, be
mig tiga, eller på något annat sätt vädja till mina
känslor. Hon skilde sig från sitt sällskap och hann
fatt mig, och fastän hon icke kommit åt min klädning
bad hon om ursäkt, som om hon skulle ha trampat
på den.

Jag log emot henne, men hon log icke igen, slog
endast ned ögonen, mumlande något som jag inte
hörde och drog sig tillbaka, som om hon förlorat
modet.

Följande morgon vaknade jag tidigt, och som det
tycktes vara en vacker dag, steg jag upp och gick ut,
fastän jag icke kunde få något sällskap.

Jag styrde mina steg öfver landsvägen, som strök
utmed den öfversta terrassen, och in i »Skoven»,
köpenhamnarnas älskade Dyrehaven. Men till och med i
det klara morgonljuset var det mystiskt och dystert
därinne under det täta boklöfshvalfvet, som skuggade
marken, så att solen icke kunde tränga ned och
locka fram örter och gräs, utan den svarta myllan
låg bar omkring trädstammarna och ini busksnåren.
Längtan efter luft och solljus började snart att infinna
sig och jag sökte mig närmaste vägen ut.

Nära skogsbrynet hörde jag plötsligt hviskande
människoröster och såg skymten af en ljus klädning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1898/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free