- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1898. Tjugufemte årgången /
169

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lustjakten Don Juan. Berättelse af Karl A. Tavaststjerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tygelse. Och vid slutet af frukosten spelade hon med
i konserten till Nordens lof, låtsades förtjust åt
alltsammans, och frågade ej längre om någonting.

Man gick upp på däck efter frukosten, och nu
tog comtessen sin lustjakt i närmare betraktande.

Don Juan var ståtlig. Långt i lä kastade den
skummet som en fin rök. Hvarje lina var spänd och
det gick som en dansande lefnadslust genom det vackra
fartyget. Fjärran i söder under solen låg Trouville
och normandiska kusten som en ljus förtoning, men
Cap de la Héve och Havre växte upp till höger och
blefvo tydliga. Hon gaf sig i samspråk med den
engelske kaptenen eller styrmannen, som presenterades
för henne, men det föll henne icke ens in att fråga
honom om hvart det bar, så öfvertygad var hon om
att man bara skämtat med henne.

Vid inspekteringen af lustjaktens inre, stannade
hon dock förvånad i den lilla damsalongen, målad i
hvitt med förgyllningar i rococo. Hon såg ett par
stora kappsäckar uppslagna, och i den ena af dem
några af sina tillhörigheter.

»Hvad vill det säga?» frågade hon plötsligt.
»Huru ha mina kappsäckar kommit hit från Paris?»

»Det har jag ombestyrt», svarade hennes man,
»ni kan ju inte gifva er ut på en så lång färd utan
resetillbehör och toaletter, det är ju själffallet.»

I stället för tack fick han bara en förvånad blick,
lite ledsen för att man dref skämtet med henne så
långt. Men hon fattade sig genast och låtsades nöjd
med arrangemangen. Hon skulle visst ej numera
låta falla sig till last att hon icke visade sig spelet
vuxen. Det skulle de aldrig få säga om henne.

Först då Kanalens vågor började rulla branta
och höga, och då Havre försvunnit bakom Cap de la
Héve, som själf redan visade tecken att vilja fördunsta
i fjärran, först då kom det öfver henne en ny miss-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1898/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free