- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1898. Tjugufemte årgången /
173

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lustjakten Don Juan. Berättelse af Karl A. Tavaststjerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Don Juan hade drifvit ur kursen, det var farligt att
nalkas de brytande undervattensgrunden, och det drog
hela timmar innan han under orolig seglats vidare
norrut fick sikte på en fyr, hvilken han med säkerhet
kunde anteckna som Rygvandens fyr, norr om
Hauge-sund. Don Juan hade drifvit tolf till femton mil ur
sin kosa. Men så snart fyren var igenkänd, sattes kurs
på den. Om en timme märkte de sjösjuka i salongen
att sjögången verkligen upphört och att man var räddad.
De hade ej tidigare i sitt elände velat sätta tro till de
ofta anländande ljufva budskapen att man allt mera
nalkades land och snart vore inomskärs.

Det blef ett putsande, ett fejande, ett badande
och ett toalettgörande ombord. Småningom kröp den
ena efter andra blek men snygg upp på däck, skyggade
med handen för ögonen mot solljuset och ville knappast
tro sina ögon, då de rundt omkring sig sågo höga
berg. Men kaptenen sade leende att allt nu var
öfver-ståndet och att man, om vinden höll i, redan i kväll
skulle ankra inne i den vackra Hardangerfjorden.

I samråd med Valambregue hade kaptenen
upp-gifvit tanken att anlöpa Stavanger. Valambregue
fruktade med rätta en stad, som hade kommunikationer
på utlandet. Han var nästan viss på att sällskapet
skulle som en man lämnat Don Juan och gått ombord
på första ångbåt, som afgick söderut. Nu däremot
skulle man få tid att lugna sig i det vackra Hardanger,
hämta sig efter sjöresan och i dubbelt mått njuta
tillvaron igen. Hvad sedan skulle ske, på det ville han
icke tänka tillsvidare.

Ännu voro omgifningarna alls icke tilltalande.
Höga, kala berg, fula, branta, hemska och hårda. Detta
var då den berömda Norden! Men kapten lofvade
guld och gröna skogar, bara man gaf sig till tåls och
väntade tills Don Juan hunnit längre in i fjorden.

På akterdäck satt sällskapet likt en samling sjuk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1898/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free