Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lustjakten Don Juan. Berättelse af Karl A. Tavaststjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på ett grönblått vatten, genomskinligt och kyligt i
värmen, speglande de mäktiga snötäckta fjällarna, man
lossade kanonskott för att höra eko, man fiskade, man
bergs vandrade, man njöt af luft och ljus och
vemodsfulla, underbart klara dagrar öfver milslånga fjordar.
Befolkningen var pittoresk i sina brokiga dräkter,
vänlig och tillmötesgående. Det var ett paradis bland
is och snö, detta, ett paradis, sådant Valambregue
önskat det för sin hustru och sig, — om hon velat
dela det med honom!
Men comtesse Valambregue lät sig inte bedåras,
kunde inte bedåras, så gärna hon kanske velat det.
Hon fann sin man löjlig i hans svartsjuka och det
hela en smula narraktigt. Det var omöjligt för henne
att glömma skymfen i sitt bortförande, omöjligt för
henne att se detta dyra lif, utan att tänka på sin
mans ruin, hvilken sedan några år var endast en
tidsfråga. Midt i den bekymmerslösa glädjen gick hon
omkring som ett ondt samvete, trots sin leende
uppsyn och trots älskvärdheten hvarmed hon utöfvade
värdskapet ombord på Don Juan. Valambregue fick
icke ett enda tillfälle att tala ut med henne och
försonas.
På den fjärde dagen af deras lustfärder kring
stränderna af Hardangerfjorden förankrades Don Juan
under en liten by, i bottnen af den allra vackraste
fjord, de ännu sett. Naturen var här mera leende
och vänlig än annanstädes, fjällarnas sluttningar grönare,
deras konturer mindre skrämmande. Vattnet låg lugnt
som en spegel hela eftermiddagen, och tornande, hvita
moln jämte den besvärande värmen spådde åska.
Aldrig hade Norge synts de lustfarande mera
intagande än just i dag.
Comtesse Valambregue hade haft flera samtal
med den engelske kaptenen, frågat honom om
om-gifningarna, om vägen till närmaste stad. Och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
