- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1898. Tjugufemte årgången /
202

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Figges yngsta bror. Skizz af Georg Nordensvan. Med teckningar af A. Forsberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är både sned och vind, så det är inte underligt om
han ser trist ut. Och den där damen har inte plats
för någonting vidare under klädningslifvet.»

»Du ser bara ytan, du liksom de flesta», sade
Nicolaus. »Den stora linien, den ödmjuka rörelsen
är hufvudsaken. Och en stark, vibrös vilja. Konsten
skall gå utom och öfver sinnevärlden, den skall vara
könlös. — Se på denna kvinnas ögon. Ett oändligt
lidande, en ödmjuk bön. Ju mera viljan närmar sig
formen för bönen, dess säkrare åstadkommes sann
och stor konst. Lidandet, det är livad jag vill måla.
La souffrance är allt, det är hela världen. Lifvet,
konsten, kärleken, hela tillvaron, bönen, allt är lidande

— till och med glädjen är lidande.»

Men nu blef det för mycket för Figge.

»Äh, ryk åt helsike!» sade han rent ut. »Upp
med dörrar och fönster och in med solljuset, gosse!
Se hur dina gubbar glo! Och se dig själf i spegeln,
ser du ut som en apostel för lidandet och för könlös
konst, fy tusan! Är det karlgöra? Det var, min lif
och själ, annan rutsch i pojkarna förr i tiden, då gick
man åtminstone lös på naturen, och det var alltid
något.»

»Det var kanske en nödvändig öfvergång» —
Nicolaus hade blifvit röd i ansiktet, men han talade
fortfarande lika saktmodigt. »Din generation har
fyllt sin uppgift, nu är det vår tur.»

»Tack, bror lille!»

Den andre förblef fortfarande lika oberörd af
Figges känsloyttringar. Han hade åter vändt sig mot
sina taflor.

»Artisterna där hemma», sade han, »komma att
må illa, när jag slår larm. Man skall få höra af mig
som af ingen annan. Jag lofvar att gå fram som
en knifsegg. Jag skall tilltvinga mig förståelse och
§ympati,»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1898/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free