Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Oktober 1896—Oktober 1897. Af Emil Svensén - Julius Mankell - Curry Treffenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning. Men allt detta var icke gynnsamt för hans
militära karrier, där han stannat vid kaptensgraden
och genom hvarjehanda trakasserier omsider tvangs
att taga afsked.
Vid 1872 års val föll Stockholm i högerns
händer, och Mankell stannade utom riksdagen, till
dess han tio år senare invaldes i Första kammaren.
Under sin verksamhet såsom politisk och militärisk
skriftställare fortfor han dock att stå landtmannapartiet
bi med råd och dåd, och han har ej ringa del i de
framgångar, som dess planer senare vunnit. I den
förnämliga Första kammaren trifdes han aldrig, men
hans önskan att återvända till den Andra, sedan
Stockholm 1884 återgått till vänstern, uppfylldes ej förr än
1890. Och det var i själfva verket för sent för honom.
Det landtmannaparti, som han nu mötte i Andra
kammaren, var ej längre det gamla från 1870-talet,
och den nya vänster, som sökte arbeta sig fram, var
allt för ungdomlig för honom. Icke förstående den
nya tiden och icke förstådd af den, stod han dock
kvar som en högt ärad veteran från forna bättre tider,
då man ännu kunde tro på framåtskridandet och —
hvad mera var — kunde väga något för dess sak.
Honom nästan i allo olik, men hans like i
orubblig rättrådighet och oförfärad hängifvenhet för den sak
han gjort till sin, var Curry Treffenberg (död den
1 september, 72 år gammal). Större kontraster
gåfvos väl ej gärna än den bistre, trygge demokraten
och den eldfängde, ridderlige aristokraten med sina
våldsamma anlopp mot de tidssträfvanden, som för
honom någon gång antogo skepnaden af Don Quixotes
väderkvarnar. Hans heta polska blod spelade honom
månget spratt, och ej utan skäl kunde efter någon af
hans många förlöpningar i Andra kammaren gamle
Jöns Pehrson fråga, huru Kongl. Maj:t kunde sätta
den att styra ett län, som ej förmådde styra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
