Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Oktober 1896—Oktober 1897. Af Emil Svensén - Alfred Nobel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den stora industriens män var under sin lefnad
Alfred Nobel (död den io december 1896, 63 år
gammal) ganska litet känd. Det var först med hans
död, eller snarare med hans testamente, som hans
namn flög ut på ryktets vingar, ej blott öfver hela
Sveriges land, utan öfver all världen.
Det Oaktadt stannar minnestecknaren i en viss
förlägenhet, då hans korta runa skall ristas. Ty den
skulle ju tala om hans lif\ och därom är icke mycket
att säga. Som vi alla veta, hörde han till en ätt af
berömda uppfinnaresnillen, och han vansläktades icke
från ättens traditioner. Lyckan stod honom äfven bi,
och han slutade såsom ägare af en rikedom, större än
kanske hittills fallit på någon enskild svensk mans lott.
Därför var äfven hans lefnad i mångt och mycket
lik andra millionärers. Rikedomen har äfven sina
förpliktelser, hvilka kunna öfvergå till tunga bördor, när
den rike mannen under den kantiga ytan döljer ett
varmt hjärta, som ej unnar honom att låta Lazarus
dö ohulpen vid hans port. Tyngden af dessa bördor
har Alfred Nobel i rikt mått fått bära. Den verkliga
nöden älskar så ofta att gömma sig och sitt lidande
undan världens blickar, medan parasiter och sykofanter
dagligen och stundligen knuffas kring maktens och
rikedomens stormän, för att snylta sig till några smulor
af deras rika håfvor. Skarp skall den blick vara, som
i hvarje fall förmår skilja mellan verklig och låtsad
nöd. Ej heller Alfred Nobel lär i ty fall kunnat undgå
att taga miste, och detta torde icke gjort hans lynne
blidare eller hans dom öfver människorna mildare.
Därför lefde han och dog med all sin rikedom som
en ensam man, utan hem, utan fädernesland; och det
hör till ödets ironi, att Sveriges rikaste man allt ifrån
sin barndom ej varit mantalsskrifven såsom på något
ställe varaktigt bosatt.
Men efter sin död har han rest åt sig ett minnes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
