Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår Herre och Sankte Per. En folksägen, berättad af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu vill jag hafva orlof ur din tjänst», sade
Sankte Per. »Jag kan ej stanna en dag längre i
paradiset.»
Och Vår Herre sökte lugna honom, såsom han
fått göra många gånger förr, då Sankte Per hade
brusat upp.
»Du skall visst få lof att gå», sade han, »men
först måste du säga mig hvad det är som misshagar
dig.»
»Jag kan säga dig, att jag väntade mig bättre
lön, då vi båda utstodo all slags elände nere på
jorden», sade Sankte Per.
Vår Herre såg att Sankte Pers själ var fylld
med bitterhet, och han kände ingen vrede mot honom.
»Jag säger dig, att du är fri att gå hvart du
vill», sade han, »endast du låter mig veta hvad som
bedröfvar dig.»
Då ändtligen berättade Sankte Per hvarför han
var olycklig. »Jag hade en gammal mor», sade han,
»och hon dog för ett par dagar sedan.»
»Nu vet jag hvad som plågar dig», sade Vår
Herre. »Du lider därför att din mor icke är
kommen hit till paradiset.»
»Så är det», sade Sankte Per, och för ett
ögonblick såg det ut som om han ämnat taga Vår Herre
för strupen. Men i stället började han snyfta.
»Jag tycker ändå, att jag kunde ha förtjänat, att
hon fått komma hit», sade han.
Men då nu Vår Herre fått veta hvad det var,
som Sankte Per sörjde öfver, blef han bedröfvad i
sin tur. Ty Sankte Pers mor hade inte varit sådan,
att hon kunde komma in i himmelriket. Hon hade
aldrig tänkt på annat än att samla pengar, och till
fattigt folk, som stannat utanför hennes dörr, hade
hon aldrig gifvit så mycket som en slant eller en bit
bröd. Och nu tyckte Vår Herre, att det var synd att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
