- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1899. Tjugusjette årgången /
29

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår Herre och Sankte Per. En folksägen, berättad af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

säga till Sankte Per, att hans mor hade varit så girig,
att hon ej kunde få åtnjuta saligheten.

»Sankte Per», sade han, »hur kan du veta, om
din mor skulle trifvas hos oss?»

»Se, sådant säger du endast för att du ej skall
behöfva bönhöra mig», sade Sankte Per. »Hvem
skulle ej trifvas i paradiset?»

»Den, som ej känner glädje öfver andras glädje,
kan ej trifvas där», sade Vår Herre.

»Då äro där flera än min mor, som ej passa
här», sade Sankte Per, och Vår Herre märkte, att
han tänkte på honom.

Och han kände sig allt mer och mer bedröfvad
öfver att Sankte Per hade träffats af en så djup sorg,
att han ej mer visste hvad han sade. Han stod en
stund och väntade, att Sankte Per skulle ångra sig
och förstå, att hans mor ej kunde passa i paradiset,
men han ville alls icke ge med sig.

Då kallade Vår Herre till sig en ängel och
befallde honom, att han skulle fara ned till helvetet och
hämta Sankte Pers mor upp till paradiset.

»Låt mig då också se hur han hämtar upp henne»,
sade Sankte Per.

Vår Herre tog Sankte Per vid handen och förde
honom ut på en klippa, som stupade alldeles tvärbrant
på ena sidan. Och han visade honom, att han endast
behöfde luta sig något litet ut öfver branten för att
kunna se rätt ned i helvetet.

Då Sankte Per blickade ned, kunde han till en
början ej urskilja mer än om han hade sett ned i en
brunn. Det var, som om ett oändligt svart svalg hade
öppnat sig under honom.

Det första han tydligt märkte var ängeln, som
redan hade gifvit sig i väg mot afgrunden. Han såg
hur han ilade ned i det stora mörkret utan all fruk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1899/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free