Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår Herre och Sankte Per. En folksägen, berättad af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tan och bara bredde ut vingarna något litet för att
ej falla för häftigt.
Men då Sankte Per fått vänja ögonen en smula,
började han se allt mer och mer. Han förstod för
det första, att paradiset låg på ett ringberg, som omgaf
en vid klyfta och att det var i djupet af denna som
de fördömda hade sitt hemvist. Han såg hur ängeln
föll och föll en lång stund utan att komma ned till
djupet. Han blef alldeles förfärad öfver att det var
så djupt dit ned.
»Måtte han nu bara kunna komma upp igen
med henne», sade han.
Vår Herre bara såg på Sankte Per med stora
bedröfvade ögon. »Det ges ingen tyngd, som ej min
ängel kan lyfta», sade han.
Det var så djupt ned till afgrunden, att ingen
solstråle kunde tränga dit ned, utan där var svart
mörker. Men nu var det, som om ängeln under sin
flykt skulle hafva ditbragt en smula klarhet och ljus,
så att det blef möjligt för Sankte Per att märka hur
det såg ut där nere.
Där var en oändlig, svart klippöken, hvassa,
spetsiga klippor täckte hela grunden och mellan dem
blänkte pölar af svart vatten. Där fanns ej ett grönt
strå, ej ett träd, ej ett tecken till lif.
Men öfverallt på de hvassa klipporna voro de
osaliga döda uppklättrade. De hängde ut öfver
klippspetsarna, som om de hoppats att kunna nå upp ur
klyftan, och då de sett, att de ingenstädes kunde
komma, hade de förblifvit kvar där uppe, förstenade
af förtviflan,
Han såg somliga af dem sitta och ligga med
armarna utsträckta i evig längtan och, med ögonen
stadigt vända uppåt. Andra hade slagit händerna för
ansiktet, såsom om ingenting mer skulle kunna förmå
dem att hoppas. De voro alla orörliga, det var ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
