- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1899. Tjugusjette årgången /
32

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår Herre och Sankte Per. En folksägen, berättad af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Säll vare du, som för till mig min mor!»
sade han.

Vår Herre lade varnande sin hand på Sankte
Pers skuldra, som för att han ej skulle öfverlämna
sig åt glädjen för tidigt.

Men Sankte Per var färdig att gråta af g1;idje
öfver att hans mor var räddad, och han kunde ej
förstå, att något vidare kunde skilja dem. Och än
större glädje gjorde det honom, att hur snabb än
ängeln varit, då han lyft upp henne, hade dock några
af de fördömda varit ändå snabbare, så att de passat
på och hängt sig fast vid henne, som skulle frälsas,
för att bli förda upp till paradiset på samma gång
som hon.

Det var nära nog en tolf stycken, som hade
hängt sig fast vid den gamla kvinnan, och Sankte Per
tänkte, att det var en stor ära för hans mor att hjälpa
så många olyckliga upp ur fördömelsen.

Vår Herre stod stilla och låddes om ingenting,
men Sankte Per lofvade sig själf, att han skulle
Öfver-tala honom att behålla alla dessa olyckliga i paradiset.

Inte heller gjorde ängeln något för att hindra
dem. Han tycktes alls ej besvärad af bördan, utan
bara steg och steg och rörde ej vingarna häftigare,
än om han burit en död fågelunge till himmelen.

Men då såg Sankte Per hur hans mor började
slita sig lös från de osaliga, som hängde fast vid
henne. Hon grep fatt om deras händer och lossade
deras tag, så att den ena efter den andra tumlade
ned i helvetet.

Sankte Per kunde med egna öron höra hur de
bådo och anropade henne, men hon kunde ej tåla
att någon annan än hon själf skulle bli salig. Hon
gjorde sig fri från allt fler och fler och kastade ned
dem ’i eländet. Och då de föllo, fylldes hela rymden
af verop och förbannelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1899/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free