Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En likvaka. En skizz från Pampas af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han sätta sig ned och förtälja besynnerliga historier.
Det var icke så mycket det han sade, det var
ögonen, med glimtar af eld och vildhet i det klara gråa,
och det spel af ljus och skugga, som var den mannens
ansikte.
»Pampas, ja . .. Jag var icke med på den tiden,
då de roade sig med att jaga de infödde som
villebråd, men jag har upplefvat ett och annat i alla fall,
och marken var aldrig så barskrapad, att det icke
fanns något att gnaga på för de magra krakarne, som
för resten ha fan i kroppen. Se de icke ut som om
de sluppit ut ur ett äfventyr med troll och gastar?
Små, flammiga, mera lika zebror än hästar, härdade i
försakelsen, vana att hungra och törsta och att trampa
slätten dagen i ända utan annan tillflyktsort än pålen
utanför estancian ... Det är icke precis att leka med,
det lifvet, men det gör detsamma, det har sin lockelse.
Det är vidderna... himlakupan, som smälter ihop
rned jorden, rymden öfver ditt hufvud, markens
ändlöshet omkring dig, och tystnaden, där du hör la
via-drina trafva i spetsen för de andra hästarna med sin
klocka om halsen och hela flocken, som följer efter
henne. Jag kunde ha tjugo eller trettio med mig på
resorna ibland; när en blef trött, satte jag mig upp
på en annan, som sprungit lika länge, men som icke
haft någon ryttare att bära, och då det blef kväll, var
det bara att tjudra la madrina och svepa sig in i
sadelfiltarna och sofva med himmelen till tak och
sydkorset någonstädes för sina ögon . . .
Jag har slitit en hund, jag har frusit och farit
illa och legat på bara marken i de bistra
frostnätterna, men midt under kylan kunde jag gå upp och
se en värld af stjärnor i ensamheten.
Afstånden voro långa, det var icke ofta man fick
öfvernatta i en rancho eller sitta till bords med hyfsadt
folk i en estancia. Hvad värdshusen beträffar vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
