- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1899. Tjugusjette årgången /
59

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt Åre-bref. Skizz af Georg Nordensvan. Med illustration

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dade tre damer, som suttit där, upp från sina platser
och började att streta uppför.

Vi satte oss på deras säte.

»Nå, är här inte drägligt?»

Jo, det var drägligt. »Jag skall skrifva till Sexan,
att här kan vara drägligt.»

Nedanför oss låg sjön svartblå och naturligtvis
full af hvita gäss. Och på ängen där nere stod den
gamla kyrkan, grå som forntiden, och den trefliga
Håsjö-stapeln, som tycks ha blifvit hitflyttad från Skansen.

Så började hon att säga något. Hon sa’:

»Det ledsamma med den generation, ni tillhör. ..»

Fröken var nämligen studentska och bicyklist
naturligtvis och representerade den helt unga
ungdomen, när vi båda skänkte hvarandra nöjet af
intelligent sällskap. Jag representerade den relativt stadgade
åldern.

Men hvad det var, som var ledsamt med min
generation, det fick jag aldrig veta. Ty hon
skyndade upp och jag naturligt efter. Och nere i backen
nalkades en laddning damer, som sågo ut att vara
skollärarinnor allihop af en ännu mera stadgad ålder
än jag. De stödde sig på alpstafvar och pustade och
sa’ att här var gudomligt. Nu var det deras tur att
sitta. Vi stretade upp till nästa bänk och skrämde
upp fem damer, som sågo ut att vara massörskor och
kunna ta en karl i kragen och vända ut och in på
hans skröplighet. De rusade i väg och vi satte oss.

»Nå, är det inte sant, att här är varmt och godt?»

»Jo», pustade jag. Bänken var bra uppvärmd.

»Det här är ingenting mot hvad det är där uppe»,
tröstade hon.

Jag såg framför mig myrvägen, som gick i stora
krokar uppåt himlen. Där skogen upphörde, fortsatte
den uppför den brungrå bergshöjden, och högt uppe
låg ett litet leksakshus, så litet att jag skulle kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1899/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free