- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1899. Tjugusjette årgången /
63

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt Åre-bref. Skizz af Georg Nordensvan. Med illustration

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fick se annat än hennes rygg, så blef han trist. Och
det hade inte blifvit något af på den dagen, om inte
den allt för ringaktade Vår Herre skickat oss en
regnskur.»

»Det regnar ju inte på Skutan.»

»Ingen regel utan undantag. Vid högtidliga
tillfällen kan det regna. Bäst det var, så ropar
rådmannen ’det regnar’ och tog hennes hand sans fa$on
och drog henne in i en berså under granarna. Det
var i själfva Kärleksbersån, ni känner ju till den?»

»Nej, jag har inte det nöjet. Jag har inte haft
någon anledning att besöka den. Jag har varit
upptagen af att skrifva mitt Are-bref.»

»Jag har hört sägas det», sa’ hon. Hon skulle
fortfarande vara öfverlägsen.

»Jag vill hoppas att fröken satte sig mellan de
unga tu?» — Nu var det jag, som var den spydiga.

»Nej, jag var inte rädd för regn. För resten
kom det bara några droppar. Jag fortsatte uppåt.»

»Hvad är det ni säger? Öfvergaf ni er rådman
i nödens stund? Det var inte snällt.»

»Han var gammal nog att kunna reda sig själf.
Hvarför skulle jag gå i vägen för de ungas lycka?
Tycker ni jag ser ut som ett gammalt förkläde? Och en
rådman med festmiddagsmage och flintskalle kan man
då inte misstänka för annat än reella afsikter.»

»Under en téte-å-téte med en ung flicka har man
alltid reella afsikter», påstod jag.

Då steg hon genast upp och ville gå vidare. Det
hjälpte inte, att jag gjorde henne uppmärksam på att
ingen kom och körde upp oss. Skollärarinnorna och
massörskorna måtte inte våga sig så högt upp. Ty nu
voro vi nära trädgränsen.

Jag tittade uppåt.

»Hvar i .all världen är Hummeln?»

Hon sökte också efter bergtoppen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1899/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free