- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1899. Tjugusjette årgången /
74

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De bröstsjukas stad. Af Valfrid Spångberg. Med illustration

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

miérer i veckan. En så snabb inöfning kan ju icke
gärna ge tid till någon större utmejsling af rollerna.
Det är vackert så att kunna hjälpligt memorera dem.
Det är i alla fall teater, och det skulle vara svårt att
undvara den. Man kritiserar, men applåderar. Ty
man vill icke mista sina glädjeämnen— »Hilares mox
sani» lyder den klassiska vishetsregel, som i gyllene
bokstäfver ristats öfver scenen — och tycker för öfrigt
synd om de stackars skådespelarna, hvilka liksom för
att betona sin samhörighet med publiken då och då
afbryta föreställningen med en liten hostattack, som
ögonblickligen besvaras från salongen.

När teatern och konsertsalongen är stängd, tar
man sin tillflykt till kaféet därunder, som har rykte
om sig att aldrig bli rökigt, hur många cigarrer än
blossa därinne. Ryktet talar visserligen icke
alldeles sant, men Kurhaus’ kafé är likväl bättre än
de flesta andra. Den, som är mån om frisk luft,
håller sig naturligtvis så mycket som möjligt borta
från detta ställe. Men många falla för frestelsen och
gamla vanan och tillbringa där nere kväll efter kväll
vid biljarden, ölsejdeln eller spelbordet. Det spelas
friskt i Davos och högt, så högt till och med, att en
och annan nödgas resa därifrån vida förr än han
tänkt, emedan alla hans tillgångar stannat på
spelbordet.

Men farligare ändå än kaféernas och spelsalarnas
frestelser äro — balsalongens. Hvem skulle drömma
om baler i de bröstsjukas stad? Och ändå dansas
där rätt passioneradt. De sjukas friska vårdare
be-höfva roa sig, och när de sjuka höra musiken,
be-grafva de djupt i sitt minnes lönligaste vrå sina läkares
varningar, dra på sig balskorna och smyga sig med
»för att se på eller dansa en enda dans». Den enda
dansen kostar ofta deras sköra lungor mer än de ha
råd att undvara. Men äfven den friske, som varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1899/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free